1 november...
Tänk att det redan är november, det var ju juli nyss? Samtidigt känns det som att det är så oändligt länge sedan. Om en och en halv månad börjar jag min långa resa tillbaka till Sverige. Det känns jättekonstigt. Men mysigt. Och vemodigt. Men mest mysigt faktiskt. Lite förvånande.
Nu är ytterligare en dröm på väg att gå i uppfyllelse. Den 17 november, alltså om drygt två veckor, styr jag (eller nåja, piloten) kosan mot Kalispell i Montana. Där ska jag tillbringa en långweekend (torsdag till söndag) på en äkta ranch med boskap, hästar och dylikt. Jag ska rida!!! Hela dagarna i ända. Det drömde jag om redan då jag var elva,tolv år och såg Mannen som kunde tala med hästar.. som utspelar sig i... ja just det ja, MONTANA!
Innan dess väntar dock ett psykologiprov modell större och svårare på måndag. Ska plugga med min nyvunna kompis Camilla på fredag, vi ska till The Grove. Älskar det stället så det blir perfekt det. Och sen nästa lördag ska jag se Crashdiet på the Key Club i Hollywood tillsammans med Olga och Matt. Det blir också kul! Kan inte påstå att jag är något jättefan men gillar ju genren i alla fall, de kan mycket väl vara skitbra - vad vet jag!! Så jag har en del att se fram emot inom den närmaste framtiden. Och då jag kommer hem från Montana är det bara 27 dagar kvar till jag åker hem till Sverige..
Jag har ju haft den turen att ha fått uppfylla många av mina drömmar, trots att jag bara är 24 år. Jag och min familj har ägt fyra fina hästar. Vi äger fortfarande två. Jag har åkt till USA. Det är sjätte gången det här. Jag har promenerat på Golden Gate-bron, jag har tittat på utsikten från Empire State Building. Jag har stått utanför Vita Huset och jag har varit i Hollywood fler gånger än vad jag kan räkna. Jag har nära på svimmat i Grand Canyon och jag har varit vaken halva natten i Las Vegas. Jag har sett Phantom of the Opera tre gånger och mitt favoritband Mötley Crüe fyra gånger. Jag har träffat Nikki Sixx två gånger, den största dröm jag någonsin haft. Jag gjorde slag i saken och flyttade till Los Angeles. Detta är inte för att skryta utan mer för att stilla reflektera över vilken tur jag faktiskt har haft!
Nu är ytterligare en dröm på väg att gå i uppfyllelse. Den 17 november, alltså om drygt två veckor, styr jag (eller nåja, piloten) kosan mot Kalispell i Montana. Där ska jag tillbringa en långweekend (torsdag till söndag) på en äkta ranch med boskap, hästar och dylikt. Jag ska rida!!! Hela dagarna i ända. Det drömde jag om redan då jag var elva,tolv år och såg Mannen som kunde tala med hästar.. som utspelar sig i... ja just det ja, MONTANA!
Jag håller på att längta ihjäl mig! Den här bilden är tagen utanför ranchen. Det är Klippiga Bergen som syns i bakgrunden. Om två veckor kommer jag! Utrustad med kamera! Definitivt inte utrustad med skolböcker! Det här blir en ren SEMESTER!! (det tycker jag faktiskt att jag har gjort mig förtjänt av. Även om vädret alltjämt är fantastiskt här i CA så har jag det jag gör med skolan! It's no joke liksom)
Innan dess väntar dock ett psykologiprov modell större och svårare på måndag. Ska plugga med min nyvunna kompis Camilla på fredag, vi ska till The Grove. Älskar det stället så det blir perfekt det. Och sen nästa lördag ska jag se Crashdiet på the Key Club i Hollywood tillsammans med Olga och Matt. Det blir också kul! Kan inte påstå att jag är något jättefan men gillar ju genren i alla fall, de kan mycket väl vara skitbra - vad vet jag!! Så jag har en del att se fram emot inom den närmaste framtiden. Och då jag kommer hem från Montana är det bara 27 dagar kvar till jag åker hem till Sverige..
Kommentarer
Postat av: Josefine
Men gaah, jag vill också bo på en ranch!! Fusk... Kom hem så vi kan rida snart, och ta många bilder på hästarna :) Kram
Postat av: Mia Lundmark
Det värmer att läsa om dina upplevelser, älskade dotter! Och det ska bli så underbart att du kommer hem!!! Kram mamma
Postat av: Madde
Vad härligt du verkar ha det där på andra sida jorden. Blir sugen på att se hur världen ser ut där borta =)
Trackback
