Home sweet home

Ja, hörni. Det är min sista kväll i Los Angeles. Den sista för den här terminen i alla fall, den sista år 2011. Jag åker hem till Sverige imorgon. Jag hade min sista final idag. Terminen är slut. Det är o t r o l i g t overkligt. Måste säga att studieresultaten är mycket bättre än vad jag kunnat föreställa mig i början av terminen... så kan inte annat än att känna mig nöjd. Nu väntar sju veckors ledighet och de ska jag alltså spendera hemma i Övik. Jättemysigt känns det, men surrealistiskt..

Sitter i min säng och äter godis och lyssnar på musik. Om tjugofyra timmar är jag mer än halvvägs till Paris. Ser INTE fram emot den elva timmar långa flygresan... ej heller mot den 5 timmar långa mellanlandningen på Flygplatsen som Gud glömde (typ). MEN, jag ser självklart fram emot att träffa familjen, och Tessie förstås! Saknar henne mest av alla därhemma. Det törs man knappt säga högt men det låter faktiskt värre än vad det är, för familjen och vänner (som inte är djur) kan man ju prata/Skype:a/chatta med.

Sen åker jag tillbaka i början/mitten av februari... Antar att jag kommer vara ganska less på kylan och snön vid det laget. Idag då jag gick ner och hämtade tvätten i linne och piratbyxor klockan 7 på kvällen - den 16 december - så undrade jag på allvar hur fasen det ska gå till att lämna allt det här egentligen. För det är ju den krassa verkligheten - jag flyttar hem till Sverige för gott till sommaren. Även fast allt inte har varit perfekt under det halvår jag har varit här och även om jag har funderat på att åka hem för att stanna hemma redan nu - så kan man inte förneka att Kalifornien är underbart.

Eller ser det ut så här hemma i Sverige och Övik? Jag har ju inte varit där på ett halvår så det är lite svårt att komma ihåg...
Nehej...?
Jag var rädd för det :P

Det känns konstigt att julen är så nära förestående då allt är grönskande, blommigt och fortfarande i allra högsta grad varmt här. Jättekonstigt att se allt julpynt, måste faktiskt erkänna att det gör sig bättre i snöiga landskap. OCH Amerikanernas favorit då det gäller jullåtar verkar utan någon som helst konkurrens vara White Christmas... VARENDA GÅNG jag varit in på en affär de senaste veckorna har Bing Crosby (eller vem det nu är) skrålat ur högtalarna: "IIIIII'm dreaming of a white Christmas." Blir lika road varje gång, jaja, drömma går ju. Det är sådär tjugo grader varmt om dagarna.

Nu ska jag fortsätta att göra - absolut INGENTING - för nu har jag jullov :D :D :D

A few more...

Grimaserar för kameran... (Hästen alltså, inte jag. För en gångs skull!)
Vackra vackra Isadora..
Bevis på att jag faktiskt red henne ;)

Ridin' into town alone, by the light of the moon...

-Sjunger-...

Idag hade jag den stora äran att träffa på en av de vackraste hästar jag någonsin har sett. Inte bara träffa föresten,hon var min i en och en halv timme då vi red ut över Los Angeles kullar. Isadora heter hon,, hon är kolsvart och förfärligt vacker. Hon har ett uttryck jag sällan skådat hos någon häst - någonsin.
Enormt stor är hon, det framgår nästan av bilden. Jämför med den bruna hästen som står bredvid, och då är det ändå en fullstor häst... Det var en upplevelse och hon var snäll och livlig. Eftersom jag har ridit i så många år har jag fördelen att få välja precis vilken häst jag vill ha, så det är bara att gå runt och titta och välja ut den man tycker är finast ;) Hihi!
Här är min vän Olga - hennes andra gång i livet på en häst!!! - på Mac. En väldigt hygglig valack!! Fin var han också. Vi kände oss lite som tagna ur en saga då vi red, hon på en kritvit häst och jag på en kolsvart ;)
Hedersomnämnande till underbara härliga Cayuse som jag öst på med i full galopp över Montanas prärie... ;) Rara häst!!!

Vad är det för en dag...

GRATTIS TILL VÄRLDENS BÄSTA NIKKI PÅ FEMTIOTREÅRSDAGEN!!!! Han kommer ju förstås inte att läsa det här och dessutom kan han inte svenska. Men det spelar ingen roll eftersom att han redan vet hur mycket jag älskar honom och hur mycket han betyder för mig. Han skrev tillbaka att han älskade mig också. SUG PÅ DEN alla som säger att man inte kan älska någon man inte känner i verkligheten!
Vackra varelse!!! Femtiotre år, vem kunde tro det. Vem kunde tro det då ingen, inte ens han själv, trodde att han skulle uppleva sin tjugofemårsdag?? Jag älskar dig, älskar dig, ÄLSKAR DIG!!!


I know it's late but this can't wait, I just got a new tattoo

Rubriken är en rad från Mötley Crües helfåniga låt New Tattoo, men den passar bra just idag.. :)

Klockan halv tolv kom Olga och hämtade mig och vi satte av mot Alchemy Tattoo på Sunset Boulevard i Silver Lake. Kom fram kvart över tolv och förklarade vad vi ville ha. Tatueraren ritade upp det åt mig, jättesnyggt tyckte jag, men han sa att det förmodligen skulle gröta ihop sig med åren eftersom att texten var så liten. Jaha... vad göra då.. Han gjorde den lite större och jag fick bestämma mig på plats var jag ville ha den, eftersom jag först tänkt sätta den på underarmen men i och med den nya, ganska rejält större designen, rymdes den inte. Han föreslog på axeln.. men något sa mig att det skulle se snyggare ut under nacken, mitt emellan skulderbladen. Sagt och gjort!

Lade mig på britsen i förhoppningen om att det skulle kännas ungefär som tatueringen jag har på armen, men där hade jag minsann fel. Det gjorde faktiskt riktigt riktigt ont, särskilt då han körde över ryggraden.. brr... Men har visst ett bra poker face för Olga sa att det inte syntes alls. Rörde inte en min med andra ord och småpratade lite med tatueraren, som för övrigt jobbat heltid som tatuerare i tjugo år! Erfarenhet så det räcker och blir över med andra ord. Det tog nästan en timme och efteråt var jag helt slut, men nöjd. Så här blev resultatet
JA det är en rad ur LIES OF THE BEAUTIFUL PEOPLE av Sixx: A.M..:) Min fina Nikki. Inser att på den här bilden ser tatueringen helt sned ut, men det är för att tröjan är mer neddragen på vänster sida så att säga. Den är alltså inte sned i verkligheten people!!
Här är en bild medan han håller på.. Hahaha! Jag ser ganska nöjd ut men det var fasen INTE SKÖNT alltså. Aj aj aj. Det gör fortfarande ont, fyra timmar senare..

MEN; vill man vara fin får man lida pin säger de. Och jag är sjuukt nöjd. Och innan jag gick därifrån hann vi börja planera in nästa tatuering.. det är nämligen så att karln här, Roger som han heter, är specialist på porträtt... ;) Hmm.. jag säger inget mer annat än att det kan komma att bli ett STORT projekt till våren.. Vi får se :) Men förhoppningsvis går det vägen.

För er som inte ser (den är ju lite röd och lite utkletad färg på) så lyder texten:
WE'VE GOT THESE UGLY SCARS
ON OUR INFECTED HEARTS
MAYBE IT'S TIME FOR A CHANGE

Jag är SÅ nöjd och glad!!!

RSS 2.0