Welcome to the jungle

(För den oinsatte är Welcome to the jungle en låt av Guns N Roses som handlar om Los Angeles... Fast det fanns det antagligen ingen som INTE visste, så let's move on.) 
Är tillbaka från Montana. Saknar det redan. Och kommer åka tillbaka i sommar. Men Los Angeles är... ja smoggigt, smutsigt och skräckinjagande stort i jämförelse. Vem skulle kunna tro annat då det är en stad som har mer än femton gånger så många invånare som HELA MONTANA. Men, då man vaknar, såhär i slutet av november, till en märkvärdigt blå himmel och sommarvärme är det synd att klaga. Det ska vara varmt hela veckan. Det kanske till och med blir tillfälle att åka till stranden någon dag?

Ja, Montana var ju som sagt hur vackert som helst och jag kom hem med en massa fantastiska upplevelser, en massa fantastiska foton, en hel del julklappar som jag hoppas ska uppskattas.... OCH en förkylning modell större. Kände redan i söndags morse då jag vaknade att jag kände mig seeg och hade ont i halsen. Och igår kväll bröt det då ut. Känns som taggtråd i halsen och lite feber har jag haft också. Så idag har det blivit kurering på hög nivå. Tyvärr får man väl lov att säga hade jag ingen mat hemma så svalde några aspirin och trotsade feber och halsont och åkte till affären som är blott 5 minuters bussresa bort. Handlade lite förnödenheter och nu är jag alltså åter i sängen (Sedan drygt sju timmar tillbaka hahaha)

Fick en smärre chock då jag tittade på klockan nyss faktiskt, har nämligen fastnat med mitt ritblock och mina pennor... som så många gånger förr... Inte för att skryta men det blir faktiskt ganska bra. Teckning är nog en av mina starkare sidor. Jag ska absolut läsa minst en teckningskurs till våren, kanske fler. Det är ju sååå roligt och jag har inte lagt ifrån mig blocket på fyra timmar i sträck!! (Förrän nu d vs) Så ni ser mina vänner. Jag må vara förkyld men jag är inte döende! Och såvida det inte blir drastiskt sämre så är jag nog fit for fight på onsdag. (Är alltid ledig tisdagar, torsdagar och fredagar... snacka om slappt schema)

Har fler bilder från Montana som jag ska ladda upp, men just nu orkar jag faktiskt inte det, så därför lägger jag in ett bevis på dagens stora happening (haha): NIKKI HAR KLIPPT SIG!!!! Lite av en chock fick jag. Hans hår, hans vackra hår! Snyft. Tur att det växer ut igen.
Så här kort hår har han inte haft på fjorton år. Jag blev plötsligt smärtsamt påmind om varför! Nej men skämt åsido. Det växer ju som sagt ut igen och han är självklart precis (läs: nästan) lika fin som förut. Hehe ;)
Så här vacker var han dock den 2 maj 2011, nästan sju månader sedan. Och vem är det som står och pratar med honom på den bilden då?? Ingen mindre än YOURS TRULY. Fortfarande det absolut bästa som hänt mig. Jag älskar dig Nikki!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0