28 november
Det har de senaste dagarna varit något av en unseasonable heatwave, skulle jag vilja säga. Det var mer än trettio grader varmt både igår och i förrgår. Och då man inte riktigt är van vid sådan tropisk hetta längre (jo, det blir faktiskt höst och vinter i LA med, även om det är långt ifrån så, öh...arktiskt som hemma i Sverige.) Dagstemperaturen brukar ligga runt ca 20 grader om det är soligt, 10-15 om det regnar vilket det nästan aldrig gör. Så det var nästan lite jobbigt, men samtidigt skönt. Var ute på stan i... lördags?? Nej, igår var det ju. Tänkte köpa julklappar men kom hem tomhänt. Så kan det gå. Men ska göra ett nytt försök till helgen, fast den här gången i Hollywood. Santa Monica har mest klädaffärer. Verkar det som.
Fick tillbaka psykologiprovet idag och hade det inte varit för att jag är så himla trött, och för att jag inte vill störa grannarna den här tiden på kvällen (22:21) så hade jag redan nu varit i full färd med att spika upp resultatet på väggen!!
Annars finns inte så mycket mer att tillägga annat än att livet går sin stilla gång här i California. Och att det är arton dagar kvar till jag åker hem...
Imorgon har jag det jag gör. Först ska jag till banken, sen betala hyran, sen till skolan och fixa lite inför nästa termin + ett nytt ID-kort för studenter, eftersom jag lyckats med konststycket att tappa bort det första! Sen ska jag och Olga åka och kolla in en tatueringsstudio där vi tänkt gadda oss om någon vecka..
En dagsfärsk bild på allas vår favoritrockstjärna... (hehe). Vackra varelse!
23 november
Jaa, tillbaka i vardagen igen, då. Hade skola idag för första gången på en vecka eftersom att jag ju var sjuk i måndags. Gitarr och engelska då psykologin var inställd. Skönt! :)
Kom hem för ett par timmar sedan och sen dess har jag minsann varit lite huslig. Började med att diska en helt enorm disk... det tog sin lilla tid. Sedan ställde jag mig för att steka pannkakor, utan ägg och gjorda på sojamjölk förstås. De blev ruskigt bra! Infogar bild på dem här:
Det är idag tjugofyra dagar kvar till jag åter står på svensk mark. Det är nästan läskigt att tänka på. På lördag är det tre veckor kvar. TRE VECKOR. Men först väntar finals: i samtliga tre ämnen, och så har jag ju uppgifterna i onlinekursen också. Fick föresten tillbaka uppsatsen i engelskan idag. Det gick så där... men tröstar mig med att jag krossade allt motstånd på den förra uppsatsen ;) Bokstavligen. Faktiskt.
Sitter här och funderar på om jag skulle köpa något till Nikki på hans födelsdag.. Han lät meddela på Twitter att han mer än gärna skulle vilja ha födelsedagspresenter... Haha.. så typiskt honom.. lite lagom diskret sådär (eller inte.) Men åker kanske ut till något gammalt antikvariat i helgen och försöker hitta något..(Det är inte för att jag är snål - han älskar sådant!!) Han är ju trots allt en väldigt viktig person i mitt liv om än aldrig så indirekt... Hela femtiotre år blir han, gubbskrället.
Kan inte klaga på vädret här heller. Soligt och så varmt att man kan gå i t-shirt..i slutet av november. Då vet man att man bor på rätt sida av jordklotet. Visste ni förresten att Los Angeles har i genomsnitt 330 soldagar... ja ni läste rätt, TRE HUNDRA TRETTIO soldagar, per år!
Kom hem för ett par timmar sedan och sen dess har jag minsann varit lite huslig. Började med att diska en helt enorm disk... det tog sin lilla tid. Sedan ställde jag mig för att steka pannkakor, utan ägg och gjorda på sojamjölk förstås. De blev ruskigt bra! Infogar bild på dem här:
Jag har alltid varit bra på att göra pannkakor om jag får säga det själv. De här var inget undantag... mums! Det är både billigare och , får jag förmoda, väldigt mycket nyttigare att laga mat själv från scratch än att köpa hel och halvfabrikat.
Det är idag tjugofyra dagar kvar till jag åter står på svensk mark. Det är nästan läskigt att tänka på. På lördag är det tre veckor kvar. TRE VECKOR. Men först väntar finals: i samtliga tre ämnen, och så har jag ju uppgifterna i onlinekursen också. Fick föresten tillbaka uppsatsen i engelskan idag. Det gick så där... men tröstar mig med att jag krossade allt motstånd på den förra uppsatsen ;) Bokstavligen. Faktiskt.
Sitter här och funderar på om jag skulle köpa något till Nikki på hans födelsdag.. Han lät meddela på Twitter att han mer än gärna skulle vilja ha födelsedagspresenter... Haha.. så typiskt honom.. lite lagom diskret sådär (eller inte.) Men åker kanske ut till något gammalt antikvariat i helgen och försöker hitta något..(Det är inte för att jag är snål - han älskar sådant!!) Han är ju trots allt en väldigt viktig person i mitt liv om än aldrig så indirekt... Hela femtiotre år blir han, gubbskrället.
Kan inte klaga på vädret här heller. Soligt och så varmt att man kan gå i t-shirt..i slutet av november. Då vet man att man bor på rätt sida av jordklotet. Visste ni förresten att Los Angeles har i genomsnitt 330 soldagar... ja ni läste rätt, TRE HUNDRA TRETTIO soldagar, per år!
Welcome to the jungle
(För den oinsatte är Welcome to the jungle en låt av Guns N Roses som handlar om Los Angeles... Fast det fanns det antagligen ingen som INTE visste, så let's move on.)
Ja, Montana var ju som sagt hur vackert som helst och jag kom hem med en massa fantastiska upplevelser, en massa fantastiska foton, en hel del julklappar som jag hoppas ska uppskattas.... OCH en förkylning modell större. Kände redan i söndags morse då jag vaknade att jag kände mig seeg och hade ont i halsen. Och igår kväll bröt det då ut. Känns som taggtråd i halsen och lite feber har jag haft också. Så idag har det blivit kurering på hög nivå. Tyvärr får man väl lov att säga hade jag ingen mat hemma så svalde några aspirin och trotsade feber och halsont och åkte till affären som är blott 5 minuters bussresa bort. Handlade lite förnödenheter och nu är jag alltså åter i sängen (Sedan drygt sju timmar tillbaka hahaha)
Fick en smärre chock då jag tittade på klockan nyss faktiskt, har nämligen fastnat med mitt ritblock och mina pennor... som så många gånger förr... Inte för att skryta men det blir faktiskt ganska bra. Teckning är nog en av mina starkare sidor. Jag ska absolut läsa minst en teckningskurs till våren, kanske fler. Det är ju sååå roligt och jag har inte lagt ifrån mig blocket på fyra timmar i sträck!! (Förrän nu d vs) Så ni ser mina vänner. Jag må vara förkyld men jag är inte döende! Och såvida det inte blir drastiskt sämre så är jag nog fit for fight på onsdag. (Är alltid ledig tisdagar, torsdagar och fredagar... snacka om slappt schema)
Har fler bilder från Montana som jag ska ladda upp, men just nu orkar jag faktiskt inte det, så därför lägger jag in ett bevis på dagens stora happening (haha): NIKKI HAR KLIPPT SIG!!!! Lite av en chock fick jag. Hans hår, hans vackra hår! Snyft. Tur att det växer ut igen.
Är tillbaka från Montana. Saknar det redan. Och kommer åka tillbaka i sommar. Men Los Angeles är... ja smoggigt, smutsigt och skräckinjagande stort i jämförelse. Vem skulle kunna tro annat då det är en stad som har mer än femton gånger så många invånare som HELA MONTANA. Men, då man vaknar, såhär i slutet av november, till en märkvärdigt blå himmel och sommarvärme är det synd att klaga. Det ska vara varmt hela veckan. Det kanske till och med blir tillfälle att åka till stranden någon dag?
Ja, Montana var ju som sagt hur vackert som helst och jag kom hem med en massa fantastiska upplevelser, en massa fantastiska foton, en hel del julklappar som jag hoppas ska uppskattas.... OCH en förkylning modell större. Kände redan i söndags morse då jag vaknade att jag kände mig seeg och hade ont i halsen. Och igår kväll bröt det då ut. Känns som taggtråd i halsen och lite feber har jag haft också. Så idag har det blivit kurering på hög nivå. Tyvärr får man väl lov att säga hade jag ingen mat hemma så svalde några aspirin och trotsade feber och halsont och åkte till affären som är blott 5 minuters bussresa bort. Handlade lite förnödenheter och nu är jag alltså åter i sängen (Sedan drygt sju timmar tillbaka hahaha)
Fick en smärre chock då jag tittade på klockan nyss faktiskt, har nämligen fastnat med mitt ritblock och mina pennor... som så många gånger förr... Inte för att skryta men det blir faktiskt ganska bra. Teckning är nog en av mina starkare sidor. Jag ska absolut läsa minst en teckningskurs till våren, kanske fler. Det är ju sååå roligt och jag har inte lagt ifrån mig blocket på fyra timmar i sträck!! (Förrän nu d vs) Så ni ser mina vänner. Jag må vara förkyld men jag är inte döende! Och såvida det inte blir drastiskt sämre så är jag nog fit for fight på onsdag. (Är alltid ledig tisdagar, torsdagar och fredagar... snacka om slappt schema)
Har fler bilder från Montana som jag ska ladda upp, men just nu orkar jag faktiskt inte det, så därför lägger jag in ett bevis på dagens stora happening (haha): NIKKI HAR KLIPPT SIG!!!! Lite av en chock fick jag. Hans hår, hans vackra hår! Snyft. Tur att det växer ut igen.
Så här kort hår har han inte haft på fjorton år. Jag blev plötsligt smärtsamt påmind om varför! Nej men skämt åsido. Det växer ju som sagt ut igen och han är självklart precis (läs: nästan) lika fin som förut. Hehe ;)
Så här vacker var han dock den 2 maj 2011, nästan sju månader sedan. Och vem är det som står och pratar med honom på den bilden då?? Ingen mindre än YOURS TRULY. Fortfarande det absolut bästa som hänt mig. Jag älskar dig Nikki!!!
Vinterbete
Första ridturen!
Ja, som rubriken lyder är jag tillbaka från den första ridturen! Jag fick en jättetrevlig och STOR häst, en Quarter/Percheronblandning! Gråskimmel och med namnet Cayuse som tydligen betyder "Liten häst" på indianernas språk ;) Lite opassande med andra ord men han kanske var liten som föl? Eller nåt. Hur som helst har han vuxit på sig och det fanns inte en sportslig att jag skulle kunna komma upp utan pall, så därför tog Andrew fram en... trästock! Ja, då vet man att man är i vilda västern ;)
Vi red en stund i ridhuset först så att jag skulle få vänja mig vid westerntyglarna och så. Sedan red vi ut! Och det var en upplevelse som hette duga. Montana är ju inbäddat i snö nu, så det var så tyst, så tyst ute i skogen. Vi såg en örn, flera andra vilda fåglar som jag inte vet vad det var för något, och vi pratade om lite allt möjligt, jag och cowboy Andrew :) Bland annat om skillnaden i klimatet Sverige/Kalifornien/Montana, och om hästar förstås. Han red en svart Quartervalack som hette Little Gus. Det finns en Big Gus här på ranchen också haha.
Kan ju bara informera er om att Montana är bedövande vackert. Och att det i dagsläget lutar åt att jag kommer åka tillbaka hit... till sommaren.. då vattendragen är öppna och då hästarna betar på stora grässlätter utanför ranchhuset. Hur vackert det ska vara då kan jag inte ens föreställa mig men ser fram emot att få uppleva ! :)
Har tagit massor av bilder idag, bland annat tog Andrew en hel bildserie på undertecknad iförd Cowboyhatt på Cayuses rygg ;) Men har inte med mig sladden till mobilen där jag har bilderna, så kommer posta dem då jag kommer hem till Änglarnas stad... på söndag.
Vi red en stund i ridhuset först så att jag skulle få vänja mig vid westerntyglarna och så. Sedan red vi ut! Och det var en upplevelse som hette duga. Montana är ju inbäddat i snö nu, så det var så tyst, så tyst ute i skogen. Vi såg en örn, flera andra vilda fåglar som jag inte vet vad det var för något, och vi pratade om lite allt möjligt, jag och cowboy Andrew :) Bland annat om skillnaden i klimatet Sverige/Kalifornien/Montana, och om hästar förstås. Han red en svart Quartervalack som hette Little Gus. Det finns en Big Gus här på ranchen också haha.
Kan ju bara informera er om att Montana är bedövande vackert. Och att det i dagsläget lutar åt att jag kommer åka tillbaka hit... till sommaren.. då vattendragen är öppna och då hästarna betar på stora grässlätter utanför ranchhuset. Hur vackert det ska vara då kan jag inte ens föreställa mig men ser fram emot att få uppleva ! :)
Har tagit massor av bilder idag, bland annat tog Andrew en hel bildserie på undertecknad iförd Cowboyhatt på Cayuses rygg ;) Men har inte med mig sladden till mobilen där jag har bilderna, så kommer posta dem då jag kommer hem till Änglarnas stad... på söndag.
Därför hoppas jag att folket här inte har något emot att jag lägger upp deras bild på honom ;) Det här är alltså elvaårige Cayuse som jag hade äran att få rida idag!
Jag dööör!
Alltså jag är ju i Montana nu, och detta har inte med saken att göra, men måste bara posta mitt kvällsnöje igår. Skrattade så jag höll på att dö!
Nu väntar ridning om ca en timme :) Det ska bli kul. I morse klev en cowboy in här i huset och fixade frukost åt mig. Det är väl inte så illa?!
Hahahahaha omg "Effervescent Shitstain", alltså JAG SKRATTAR IHJÄL MIG!!!!
Nu väntar ridning om ca en timme :) Det ska bli kul. I morse klev en cowboy in här i huset och fixade frukost åt mig. Det är väl inte så illa?!
Smoky Mountain Mem'ries
Ja då var jag äntligen framme då! Ligger nu i min stora säng och skriver. Montana är sinnessjukt vackert kan jag meddela
Första anhalt var Seattle, kändes ju lite speciellt på nåt vis eftersom Nikki mer eller mindre har vuxit upp där. Där har vi en flygplats som är värd namnet, så fin, ljus och stor. Åt en jättegod vegansk tortillasoppa, muums. Wolfgang Puck kan sina grejer han ;) Vi flög precis över Seattles storstadsområde, det var lite häftigt! Sedan en dryg timmes flygresa till Montana... där jag som sagt är nu... och imorgon bitti kommer Andrew klockan åtta, och då ska vi rida ut i den Montana:esiska vildmarken :D
Blev allt lite paff då jag såg karlen som kom för att hämta mig på flygplatsen... Jag visste att han var cowboy, men här snackar vi verkligen skolboksexemplet av en cowboy! Hatt förstås, scarf och jeansväst. Ut till bilen... en vit pickup truck med en lasso i baksätet!! Själva ranchen består av hästar, hästar, hästar.. och världens finaste bostadshus där jag nu har ett eget rum. Lyxigt som bara den faktiskt och jag som hade förväntat mig något i stil med en liten stuga...
Väckarklockan ringde 04:15 imorse, hör och häpna. Bussen skulle komma och hämta mig klockan kvart över 5 för färd mot LAX. Det var knappt att jag hann med ändå. Jag är ju ganska trött nu kan jag säga, efter att ha varit vaken i ca 14 timmar även fast klockan bara är halv 7 på kvällen.. LAX måste vara världens fulaste och tråkigaste flygplats, i vänthallen finns ETT Hudson News. Inget mer! Det är ändå världens femte största flygplats, man tycker ju att de kunde piffa upp den lite. Men nej! Den ser fortfarande exakt likadan ut som för fyra år sedan, då jag var där första gången.
Första anhalt var Seattle, kändes ju lite speciellt på nåt vis eftersom Nikki mer eller mindre har vuxit upp där. Där har vi en flygplats som är värd namnet, så fin, ljus och stor. Åt en jättegod vegansk tortillasoppa, muums. Wolfgang Puck kan sina grejer han ;) Vi flög precis över Seattles storstadsområde, det var lite häftigt! Sedan en dryg timmes flygresa till Montana... där jag som sagt är nu... och imorgon bitti kommer Andrew klockan åtta, och då ska vi rida ut i den Montana:esiska vildmarken :D
Så här gulligt stod det i matsalen då jag kom!!!
Tyvärr var det redan skymning då vi kom till ranchen så det gick inte att ta några bilder, men den här knäppte jag i alla fall.. Snö, känner mig ju nästan som hemma ;) och inget mindre än VILDKALKONER!!
I'm back in the saddle again
Ja heheh lyssnar på ett av mina favoritband Aerosmith ("Back in the Saddle") och inser att jag har varit fan av dem i halva mitt liv. Sedan jag var tolv har jag lyssnat på deras musik så gott som dagligen. Det är riktig rock n roll då den är som bäst, det kan jag ju säga!
Idag är det lördag och väderrapporten för min lilla hörna av the US of A lyder: Aningen molnigt. Ikväll ska jag få ha den äran att umgås med mina vänner och tillika nygifta paret Olga och Matt! Vi ska se Crashdiet live på Key Club i Hollywood.. för er oinsatta är Key Club en av de klassiska klubbarna på Sunset. Det ska bli väldigt roligt, även om jag inte är något jättefan av Crashdiet..
Jag har varit något så fruktansvärt seg den här veckan, eller snarare sedan i onsdags, då jag hade veckans sista lektion. Vet inte om jag nämnde det men vi fick ju tillbaka våra Common Essays på engelskan i onsdags. Trodde att det hade gått skitdåligt för det kändes verkligen så, men jag hade visst fel. Ett A så att det bara sjunger om det. Så denna veckan kan man sammanfatta som mycket lyckad ur studiesynpunkt. Hehe. Belönade mig själv med Veggie Grill-mat igår. Kan ju bara säga att deras All American Stack-sandwich... herre gud i himmelen! Alla andra burgare (jag gillade inte ens hamburgare då jag åt kött någon gång där i tidernas begynnelse...) kan slänga sig i väggen i jämförelse, helt allvarligt. Tror ni mig inte så kom och prova ;)
Tråkigt nog har min andra kanin avlidit idag den 12:e november. Jättetråkigt, då jag åkte hemifrån hade jag två kaniner, nu har jag ingen??! Tråkigt och sorgligt. Känner mig dock tacksam över att min syster, som krockade med mittenräcket ute på E4:a idag, klarade sig helt utan skador...!!!
Har dessvärre inga bilder att bidra med så lägger in en bild på Key Club. Ja, det är en riktig gammal åttiotalssylta! Men stämningen är väldigt skön där. Här har Mötley Crüe levt om (både på och vid sidan av scenen...) i början av åttiotalet..
Idag är det lördag och väderrapporten för min lilla hörna av the US of A lyder: Aningen molnigt. Ikväll ska jag få ha den äran att umgås med mina vänner och tillika nygifta paret Olga och Matt! Vi ska se Crashdiet live på Key Club i Hollywood.. för er oinsatta är Key Club en av de klassiska klubbarna på Sunset. Det ska bli väldigt roligt, även om jag inte är något jättefan av Crashdiet..
Jag har varit något så fruktansvärt seg den här veckan, eller snarare sedan i onsdags, då jag hade veckans sista lektion. Vet inte om jag nämnde det men vi fick ju tillbaka våra Common Essays på engelskan i onsdags. Trodde att det hade gått skitdåligt för det kändes verkligen så, men jag hade visst fel. Ett A så att det bara sjunger om det. Så denna veckan kan man sammanfatta som mycket lyckad ur studiesynpunkt. Hehe. Belönade mig själv med Veggie Grill-mat igår. Kan ju bara säga att deras All American Stack-sandwich... herre gud i himmelen! Alla andra burgare (jag gillade inte ens hamburgare då jag åt kött någon gång där i tidernas begynnelse...) kan slänga sig i väggen i jämförelse, helt allvarligt. Tror ni mig inte så kom och prova ;)
Tråkigt nog har min andra kanin avlidit idag den 12:e november. Jättetråkigt, då jag åkte hemifrån hade jag två kaniner, nu har jag ingen??! Tråkigt och sorgligt. Känner mig dock tacksam över att min syster, som krockade med mittenräcket ute på E4:a idag, klarade sig helt utan skador...!!!
Har dessvärre inga bilder att bidra med så lägger in en bild på Key Club. Ja, det är en riktig gammal åttiotalssylta! Men stämningen är väldigt skön där. Här har Mötley Crüe levt om (både på och vid sidan av scenen...) i början av åttiotalet..
Hollyweird
Det har varit en HELT underbar dag idag, vädermässigt alltså. Och jag är fortfarande på gott humör efter mitt kickass provresultat igår. Så hur firar man det bäst? Jo, jag tog en sväng in till Hollywood nu på eftermiddagen! Gjorde något så mycket otroligt spännande som att... köpa klistermärken.. (Det finns nämligen en affär på Farmers Market på Fairfax som heter Sticker Planet, hahaha, passar väl mig som handen i handsken!) och så handlade jag mat. Riveting! som Nikki hade sagt. Men det var trevligt och vädret var som sagt helt fantastiskt. Cirka 25 grader varmt. I november. Solen sken från en knallblå himmel så där knallade jag runt och tyckte att livet för tillfället var ganska gott!
Avslutar med en rad ur Sixx:A.M.'s låt Sure Feels Right som jag tycker beskriver Hollywood helt perfekt:
Jag har varit i Los Angeles fyra gånger. Va fasen, jag har BOTT i Los Angeles i snart fyra månader. Men en sak som jag aldrig riktigt vänjer mig vid (på ett positivt sätt) är skylten som dyker upp då man åker in i filmvärldens Mecka... "WELCOME TO HOLLYWOOD" står det med stora bokstäver. Det är fortfarande lite surrealistiskt eftersom jag har drömt om den platsen så länge jag kan minnas. Och nu bor jag nästan där, det tar 25 minuter att åka med bussen. Vad livet är konstigt. Dock måste jag ju säga att den bild som folk som inte har varit här har av Hollywood skiljer sig nog ganska mycket från verkligheten. Det är långt ifrån så glamoröst som man kan tro, eller snarare är det inte glamoröst över huvud taget. Men det finns en stämning på den platsen som nästan går att ta på. Och vissa saker förändras visst aldrig - Sunset Boulevard kantas FORTFARANDE av samma barer och strippklubbar som på det glada åttiotalet. Oscarsgalan hålls fortfarande på Kodak theatre och i vart och vartannat gatuhörn ser man prostituerade och/eller transvestiter. Överallt utklädda människor. Jag har dansat med Stålmannen och Yoda från Star Wars har friat till mig. Och hur många kan säga att dom har upplevt något sådant??
Avslutar med en rad ur Sixx:A.M.'s låt Sure Feels Right som jag tycker beskriver Hollywood helt perfekt:
-I'm driving down Sunset Boulevard
Sex Pistols on the radio in my car
And I must be high;
I just saw Jesus walk by.-
Trots allt så älskar jag den här platsen...
Och Madeleine...
Såg din kommentar! Ja, livet är bra gott här faktiskt.. När flickorna blir större får ni ta en semester i California - följer MER än gärna med som guide ;)
7 November
Jag är glad! Förvånad, för att inte säga chockad! Skrev min midterm i psykologin idag - ett prov som omfattar nätta tvåhundra sidor i boken. Lämnade inte lägenheten på hela helgen - bokstavligen. Det mest spännande jag gjorde från fredag eftermiddag till söndag kväll var att gå och hämta posten! Man kan ju tro att jag överdriver, men icke. Och hur gick det då? Ja jag kan bara citera min gullegubbe (Nikki ;)) - "Hårt jobb lönar sig - varje gång." En klyscha, absolut, men det är sant. JAG FICK ETT A! För de not in the know så att säga är det lika med ett MVG. Och inte vilket A som helst, jag fick 96 procent! Jag hade ställt in mig på ett C så döm om min förvåning då vi fick rättningspapperet (vår lärare är så schysst att vi får kolla hur många poäng vi fick direkt efter provet.) Märkte efter att ha gått igenom ungefär hälften vartåt det bar an - så jag satt där och sa "Men herregud!" upprepade gånger, hehe. Så, there you have it, people. Första A:et någonsin på ett psykologiprov, och på universitetsnivå och på engelska icke desto mindre. Lite stolt är jag allt. Och glad. Och förvånad. Och jag ska fasen rama in resultatet!!!
Nu ska jag ta en paus från detta i några dagar. Sedan börja plugga till finals! Hade kanske tänkt åka till Hollywood imorgon och bara glassa runt - men det beror lite på väder och vind och så. Tro det eller ej men det är stundvis riktigt riktigt svinkallt här nu. Inte kanske i temperatur men då regnet står som spön i backen och det blåser snålblåst fryser man kan jag säga. Det påminner mig om att jag måste köpa ett paraply. (Det är dock inte ofta det regnar - har bara upplevt det vid två tillfällen sen jag kom hit hahaha) Sen åker jag ju på semester om en och en halv vecka och det ska bli så himla skönt och kul!!
Nä nu ska jag ta och bask some more in the glory (efter mitt A) och lyssna färdigt på showen!! Vi hörs!
Nu ska jag ta en paus från detta i några dagar. Sedan börja plugga till finals! Hade kanske tänkt åka till Hollywood imorgon och bara glassa runt - men det beror lite på väder och vind och så. Tro det eller ej men det är stundvis riktigt riktigt svinkallt här nu. Inte kanske i temperatur men då regnet står som spön i backen och det blåser snålblåst fryser man kan jag säga. Det påminner mig om att jag måste köpa ett paraply. (Det är dock inte ofta det regnar - har bara upplevt det vid två tillfällen sen jag kom hit hahaha) Sen åker jag ju på semester om en och en halv vecka och det ska bli så himla skönt och kul!!
Det är dåligt med nya bilder här (har inte haft tid att fota, men ska försöka ta några bilder imorgon) Så därför tar jag tillfället i akt att skryta lite om och åt fina Nikki som faktiskt kan ALLT inom det kreativa spektrat - DESSA HAR DÅ INTE JAG MÅLAT - utan det är Nikki som har gjort det. Fina fantastiska gubben!!!
Nä nu ska jag ta och bask some more in the glory (efter mitt A) och lyssna färdigt på showen!! Vi hörs!
Psykologiiiii
Ja det är vad mina dagar består av för tillfället! Det är världens finaste väder utanför fönstret och här inne sitter jag! Vad gör man. Senare i eftermiddag kanske jag tar med mig boken och sätter mig ute på balkongen en stund. Vi har prov på måndag. Jag är INTE förberedd ett dugg. Fattar inte vad som har hänt med mig, tidigare kunde jag börja plugga till ett prov dagen innan typ och ändå få MVG. Men nu? Intalar mig själv att det är en annan studieteknik man måste vänja sig vid..
Igår trotsade jag vädret (spöregn och snålblåst - det var riktigt riktigt kallt här igår!) och tog bussen in till Hollywood för att plugga med Camilla. Det var trevligt och vi fick allt lite gjort, vi gick igenom hela femte kapitlet och det är väl det enda som sitter någorlunda för mig. Ska dock försöka köra på hennes teknik - att tänka positivt. Detta kommer gå bra! (Läs: detta MÅSTE gå bra)
Medan allt detta pågår är det bara drygt en månad kvar till jag åker hem. Jag vet att jag har sagt det tusen gånger förut, så därför säger jag det ytterligare en gång: Det är så himla konstigt.
Hade gärna velat gå ut.. åka ner till stranden eller in till Santa Monica, till Hollywood, Beverly Hills, you name it. Men inte idag. Det går inte! Hinner inte! Men det finns nog de som tycker att livet kunde vara betydligt sämre än mitt just nu. Sitter i sängen och äter kakor, dricker läsk och lyssnar på Sixx: A.M. medan jag pluggar. Inget att klaga på egentligen alltså - ganska mysigt! Och så kan man ju göra sådana här mikropauser i pluggandet ibland.. Håller mitt upp i alltihop på att fundera ut vad jag ska göra för någon tatuering då jag och Olga ska gadda oss om några veckor. Att det ska ha något med Nikki att göra det vet jag, men vad...
På tal om Nikki, världens sötaste gubbe, så fick jag reda på i förrgår (tror jag) att han ska släppa en ny bok nästa år! Och vad betyder detta kan man fråga sig? Jo det betyder att jag kommer få träffa honom inom en inte alltför avlägsen framtid! Jag har nämligen lovat mig själv att gå på minst en boksignering för varje bok han släpper. Det ska bli helt fantastiskt! Jag längtar så himla mycket! Utan någon som helst överdrift är de två första mötena det ABSOLUT BÄSTA som har hänt mig.
Nej, nu är det åter till pluggandet som gäller. På återseende!
Igår trotsade jag vädret (spöregn och snålblåst - det var riktigt riktigt kallt här igår!) och tog bussen in till Hollywood för att plugga med Camilla. Det var trevligt och vi fick allt lite gjort, vi gick igenom hela femte kapitlet och det är väl det enda som sitter någorlunda för mig. Ska dock försöka köra på hennes teknik - att tänka positivt. Detta kommer gå bra! (Läs: detta MÅSTE gå bra)
Medan allt detta pågår är det bara drygt en månad kvar till jag åker hem. Jag vet att jag har sagt det tusen gånger förut, så därför säger jag det ytterligare en gång: Det är så himla konstigt.
Hade gärna velat gå ut.. åka ner till stranden eller in till Santa Monica, till Hollywood, Beverly Hills, you name it. Men inte idag. Det går inte! Hinner inte! Men det finns nog de som tycker att livet kunde vara betydligt sämre än mitt just nu. Sitter i sängen och äter kakor, dricker läsk och lyssnar på Sixx: A.M. medan jag pluggar. Inget att klaga på egentligen alltså - ganska mysigt! Och så kan man ju göra sådana här mikropauser i pluggandet ibland.. Håller mitt upp i alltihop på att fundera ut vad jag ska göra för någon tatuering då jag och Olga ska gadda oss om några veckor. Att det ska ha något med Nikki att göra det vet jag, men vad...
På tal om Nikki, världens sötaste gubbe, så fick jag reda på i förrgår (tror jag) att han ska släppa en ny bok nästa år! Och vad betyder detta kan man fråga sig? Jo det betyder att jag kommer få träffa honom inom en inte alltför avlägsen framtid! Jag har nämligen lovat mig själv att gå på minst en boksignering för varje bok han släpper. Det ska bli helt fantastiskt! Jag längtar så himla mycket! Utan någon som helst överdrift är de två första mötena det ABSOLUT BÄSTA som har hänt mig.
Så här söt var han på en intervju igår! Ja, han är fet! Nej, jag bryr mig inte ett dugg om det! <3 För han är världens smartaste, vackraste, klokaste och raraste rockstjärna. På riktigt! Och jag älskar honom.
Nej, nu är det åter till pluggandet som gäller. På återseende!
1 november...
Tänk att det redan är november, det var ju juli nyss? Samtidigt känns det som att det är så oändligt länge sedan. Om en och en halv månad börjar jag min långa resa tillbaka till Sverige. Det känns jättekonstigt. Men mysigt. Och vemodigt. Men mest mysigt faktiskt. Lite förvånande.
Nu är ytterligare en dröm på väg att gå i uppfyllelse. Den 17 november, alltså om drygt två veckor, styr jag (eller nåja, piloten) kosan mot Kalispell i Montana. Där ska jag tillbringa en långweekend (torsdag till söndag) på en äkta ranch med boskap, hästar och dylikt. Jag ska rida!!! Hela dagarna i ända. Det drömde jag om redan då jag var elva,tolv år och såg Mannen som kunde tala med hästar.. som utspelar sig i... ja just det ja, MONTANA!
Innan dess väntar dock ett psykologiprov modell större och svårare på måndag. Ska plugga med min nyvunna kompis Camilla på fredag, vi ska till The Grove. Älskar det stället så det blir perfekt det. Och sen nästa lördag ska jag se Crashdiet på the Key Club i Hollywood tillsammans med Olga och Matt. Det blir också kul! Kan inte påstå att jag är något jättefan men gillar ju genren i alla fall, de kan mycket väl vara skitbra - vad vet jag!! Så jag har en del att se fram emot inom den närmaste framtiden. Och då jag kommer hem från Montana är det bara 27 dagar kvar till jag åker hem till Sverige..
Jag har ju haft den turen att ha fått uppfylla många av mina drömmar, trots att jag bara är 24 år. Jag och min familj har ägt fyra fina hästar. Vi äger fortfarande två. Jag har åkt till USA. Det är sjätte gången det här. Jag har promenerat på Golden Gate-bron, jag har tittat på utsikten från Empire State Building. Jag har stått utanför Vita Huset och jag har varit i Hollywood fler gånger än vad jag kan räkna. Jag har nära på svimmat i Grand Canyon och jag har varit vaken halva natten i Las Vegas. Jag har sett Phantom of the Opera tre gånger och mitt favoritband Mötley Crüe fyra gånger. Jag har träffat Nikki Sixx två gånger, den största dröm jag någonsin haft. Jag gjorde slag i saken och flyttade till Los Angeles. Detta är inte för att skryta utan mer för att stilla reflektera över vilken tur jag faktiskt har haft!
Nu är ytterligare en dröm på väg att gå i uppfyllelse. Den 17 november, alltså om drygt två veckor, styr jag (eller nåja, piloten) kosan mot Kalispell i Montana. Där ska jag tillbringa en långweekend (torsdag till söndag) på en äkta ranch med boskap, hästar och dylikt. Jag ska rida!!! Hela dagarna i ända. Det drömde jag om redan då jag var elva,tolv år och såg Mannen som kunde tala med hästar.. som utspelar sig i... ja just det ja, MONTANA!
Jag håller på att längta ihjäl mig! Den här bilden är tagen utanför ranchen. Det är Klippiga Bergen som syns i bakgrunden. Om två veckor kommer jag! Utrustad med kamera! Definitivt inte utrustad med skolböcker! Det här blir en ren SEMESTER!! (det tycker jag faktiskt att jag har gjort mig förtjänt av. Även om vädret alltjämt är fantastiskt här i CA så har jag det jag gör med skolan! It's no joke liksom)
Innan dess väntar dock ett psykologiprov modell större och svårare på måndag. Ska plugga med min nyvunna kompis Camilla på fredag, vi ska till The Grove. Älskar det stället så det blir perfekt det. Och sen nästa lördag ska jag se Crashdiet på the Key Club i Hollywood tillsammans med Olga och Matt. Det blir också kul! Kan inte påstå att jag är något jättefan men gillar ju genren i alla fall, de kan mycket väl vara skitbra - vad vet jag!! Så jag har en del att se fram emot inom den närmaste framtiden. Och då jag kommer hem från Montana är det bara 27 dagar kvar till jag åker hem till Sverige..
